Bröd och skräck

Där låg jag i sängen, digitalklockans ilsket röda siffror visade 04:20. I alla andra sängar sovs och snusades det, men i min egen kurrade det bara, ty jag var hungrig. Jag steg upp, slog på kaffe. Jag hade planerat att bara soveläta lite kallskuret vi lämnat efter oss från nyår, men en rysning utmed ryggen påpekade att jag ville ha något varmt i magen.

Jag slängde en blick på den gamla analoga klockan i köket, även om de inte var röda var siffrorna lika ilskna som sina digitala kusiner i sovrummet. Halv fem på morgonen, som en annan bagare. Bagare, tänkte jag plötsligt, ja jävlar i snuset! Uppskattas säkert!

Så jag tog vara på min tidiga uppstigning genom att slänga ihop lite mjöl, salt, sirap och vatten i en bunke och vispade runt som om Djävulen satt på min rygg och skrek finska skällsord. Kletade resultatet på bakplåtspapper och formade dem till något som liknade runda former. Jag öppnade den nu glödheta ugnen och petade in mina protobröd för att sedan gå i väntans tider.

De blev bättre än jag förväntade mig, sämre än jag hoppades. De blev väldigt fula, men goda vilket vi får se som ett lyckat resultat.

Det var när jag skulle flytta dem från plåten till en handduk som jag hörde det. Något väste mitt namn. Jag vände mig om men ingen var där, men rösten sa mitt namn igen och jag förstod att det kom från sovrummet. Men kalla kårar som inget nybakt bröd kunde hålla borta såg jag in i mörkret. I det svaga ljuset från köket kunde jag urskilja ett bord, en sängkant och sedan själva sängen. Och där på satt det, ja jag vet inte vad jag ska skriva.

Höljd i dunkel och täcke satt den där på sängen, bara två kallt lysande små ögon som stirrade på mig och vad jag bara kan fabulera var svarta tentakler som darrade ilsket för sin ägares humör. Långsamt, nästan som om det var smärtsamt för varelsen, vecklade den ut en hand som var obehagligt mänsklig och riktade den mot mig. Med en duns var den plötsligt på golvet och vandrade långsamt närmare över golvet.

Den verkade inte tycka om vårt kalla golv för dess steg var korta, som om den använde täcket för att skydda sina, vad jag antog, fötter från kylan. Men obönhörligt kom den närmare. Tentaklerna darrade. Ögonen lyste och en röst som lät som en förstoppad Gollum väste.

”Vad fan är det som prasslar? Är det du? Vad i helvete gör du?”

Och som ett trollslag var varelsen borta! Ersatt av en nyvaken Kvinna. Jag upplyste henne glatt om att jag bakade bröd till frukost, och prasslet var nog bakplåtspappret. Som bevis höll jag upp min ugnsvantebeklädda hand.

”Bröd? Nu!? Är du knäpp eller?”

Hon var lite ur gängorna som ni förstår, men det var långt från den hemska varelse jag tyckte mig se. Så jag lät saken bero, och var fascinerad av att vara tillsammans med en av de få kvinnor som blir upprörda när deras karl går upp innan rävarna ens försvunnit från gräsmattan för att baka bröd till familjen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

<span>%d</span> bloggare gillar detta: