Glädje och sorg i källaren

Ett litet glädjebesked, som egentligen visade sig bli en ganska sorglig historia men som nog blir ett glädjebesked igen i slutändan, anlände till det Kjellbergska hemmet.

Vi ska nämligen ta vårt pick och pack till en annan lägenhet, en större lägenhet. En nyare lägenhet. En lägenhet där vi kan sträcka våra vingar utan att av misstag klippa till varandra och där Kvinnan är rädd för att gå ut på balkongen.

Det sista kanske inte låter så positivt men tänk er en varm sommarkväll. Kvinnan är ilsken på mig för något jag kanske har gjort men som hon också kan ha drömt. För att hålla sams i familjen gör jag bedömningen att vi måste sätta oss ner och prata om det. Över en öl. På balkongen längst bort från balkongdörren. Det kanske inte kommer lugna Kvinnans harm, men det kommer låta mig slippa kroppslig skada.

Men innan detta glada kan ske måste vissa saker göras. Packa till exempel.

Eller som kvinnan kallar det, ”Göra våld på våra minnen”. Jag ska förklara.

Jag ansåg att det bästa stället att börja var i källaren. Packa om lite kartonger, frigöra uttrymme, kasta onödigt pryttel.

Det var där på det sista som det blev problem. Hur kunde jag överväga att kasta Anhangets gamla kläder? Och deras leksaker?

Nu ska vi förtydliga. De gamla kläderna och leksakerna inkluderade bland annat

  • En mögelangripen gammal bebisstrumpa
  • 378 små skor
  • En halv leksakstraktor
  • En uppsjö av leksaker från McDonalds/Max/burgerking
  • En resesäng vi inte använt på 5 år
  • 4 kartonger VHS-filmer varav de flesta vi hade dublett på DVD
  • DVD-dubletter av VHS-filmerna för nu finns allt som någonsin funnits på nätet.
  • Mycket mer än jag har tid att skriva och ni har tid att läsa…

Alltså, jag är inte helt känslokall. Naturligtvis är det gulligt att spara barnens första skor, vilket vi också har gjort, de ligger nedpackadw i en påse i en garderob uppe i lägenheten, det är barnets tredje, fjärde och nittonde par skor jag finner lite onödiga att spara på.

Leksaker kan jag förstå att man vill spara några stycken till vänners framtida bebisar eller (hugaligen) våra barnbarn, men inte fan ska vi öppna ett Toys ‘R Us på ålderns höst?

Vad jag hade uppskattat skulle ta ett par timmar dubblerades på grund av en stadig ström protester, hot och rent handgemämg från Kvinnans sida.

Men till sist hade vi enats om vad som skulle behållas och vad som skulle kastas. Jag och Kvinnan stod och tittade in på den ovanligt rena källaren.

”Vet du”, sa hon betänksamt, ”det blev faktiskt ganska bra.”

”Resten av packningen bör ju gå som en dans nu, visst?” svarade jag glatt.

Kvinnan svarade inte utan vände sig om för att gå upp för trappen.

”Jag menar att det borde gå ganska lätt nu, eller hur?!” Sa jag lite mer tveksamt.

Det sista jag hörde var låset när dörren stängdes.

1 kommentarer på “Glädje och sorg i källaren”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: