I ljuva bumbitrollbjörntid

Jag gillade Bumbibjörnarna. På riktigt, när jag var liten var Bumbibjörnarna bra skit. Än idag när jag möter någon auktoritetsperson som jag inte tycker om kan jag svara ”Ok, Uffe” med guttural röst. De som förstår vinner jag genast över, de som inte gör det kan man fråga sig om de överhuvudtaget är värda att vinna över.

Så ni förstår att jag är ärlig när jag skriver att jag gillade Bumbibjörnarna. Har inget specifikt minne av det men tror fan att jag hade några av mina första erotiska drömmar om Prinsessan Ylva (med Sara Andersens röst, fint ska det vara!) insmord i svartvinbärsgelé.

Bumbibjörnarna gjorde alltså ett stort intryck på unge herr Kjellberg. Något som också gjorde stort intryck på mig, fast i högre ålder, var att bli pappa. Anhangen ploppade fram med nästan skrämmande hastighet, växte och började titta på Bumbibjörnarna.

Och tittade igen.

Och igen.

De kollade inte bara igenom serien om och om igen heller. Nej, samma tre avsnitt skulle det vara! All day, every day. När man kom hem från jobbet slogs man i ansiktet av ”hipp hurraaaaaa…” men inte från sin älskade familj, utan från de där jävla regnbågsfärgade björnarna!

Lång historia kort, jag gillar inte Bumbibjörnarna längre.

Addendum: Anhanget har även förstört Trolltider för mig. Däremot bör jag inneha rekordet för flest sedda avsnitt av en julkalender under ett år. 24 avsnitt om dagen i 365 dagar. Nuförtiden vet inte Anhanget längre vad Trolltider är för något, jag kan inte glömma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: