Skrivstuga 6 -Reboot

Jag tyckte inte om nummer 6.

Övning nummer 6 var ett hatbrev. Skriv ett brev till någon eller något du hatar, och när du är klar så bränner du det.

Så det gjorde jag, men som barn av teknikåldern höll jag mig från att sätta fyr på hela datorn och nöjde mig med att läsa igenom det och klicka på ”delete”.

Att skriva sina känslor och sedan ”bränna” dem är en konstig övning. En vanlig övning i diverse ”bli bättre på att skriva”-kurser, men vad gör det egentligen? Ger oss tillfällig katarsis? Man skulle kunna se över sina åsikter och kanske komma till någon insikt om sina känslor, om man då inte tryckt på ”delete” innan.

Det är just det där med att förstöra något man skrivit, även om det är högst personligt och man inte vill att någon ska läsa det borde man själv behålla texten, ta fram den efter några månader och se om man är samma person som skrev brevet.

Men vad vet jag, man ska nog inte lyssna för mycket på en man som skrev ett långt hatbrev till plättar.

5 saker var drinkare bör veta

Låt oss inte ljuga för varandra, det är gott att ta sig en jävel ibland. I andra fall kan det vara gott med flera jävlar på raken och i ytterligare andra fall är det gott med en rejäl ”ramlaomkullfylla” som Von Träsjö, min vän och kamrat tillika teknisk support för den här sidan, brukar säga.

Tyvärr är det något som folk ofta glömmer bort i samband med intagande av rusdrycker, nämligen att det finns regler. Så TYST I KLASSEN, nu jävlar blir det genomgång!

Regel 1: Bakfyllan är priset du accepterar

Hur många gånger har drinkaren inte vaknat dagen efter med hela Polens samlade dvärgbefolkning som steppdansar genom ens huvud samtidigt som de jonglerar, dåligt, med hammare? Världen snurrar och man vill bara hoppa av, försvinna in i ett mjuk och tröstande moln av soffliggande, netflixtittande och snabbmat. Det är helt ok att känna på det här viset, vad som däremot inte är ok är att beklaga sig över det varken högt eller internt. Stor stark och jäger 49 spänn och en redig bakfylla. Vitt vin och räkor 190 riksdaler och en redig bakfylla. Det är inbakat, det är accepterat och bara att bita ihop eller ge fan i att dricka. Hur du än väljer att tackla det FÅR DU INTE KLAGA. Så självklart egentligen, men fan vad det ska klagas ändå.

Regel 2: Du ska bete dig även om du är packad

Den här regeln är det visst många som har svårt att ta till sig. Från uteliggare till politiker i riksdagen tror de att varje illa valt ord eller helikopter vid opassande tillfälle kan ursäktas med ”Jag var full”. Men den gubben går inte. Sup så det står härliga till, ersätt varenda droppe vätska i din kropp med promille om det är det du vill, men bete dig för fan. Med det menas att du ska vara trevlig, skita inte ner i baren, vet var du har klosetten och behåll privata könsdelar innanför kläderna tills du hittar någon som är villig att ta fram dem själv.

Exempel: Att dansa på borden och sjunga lite för högt, även om du har usel sångröst, det är att festa till det. Att pissa ner hela toaletten och sedan spy i entrén med ditt hanorgan (alt. spenar) hängandes ute är att vara ett arsle.

Regel 3: Har du inte råd att supa får du skita i det

Att bli bjuden på en öl är aldrig fel, och i ett kompisgäng kan det mycket väl vara så att någon bjuder mer än andra. Inga konstigheter med det, det brukar jämna ut sig över en tioårsperiod som Von Träsjö, min vän och kamrat tillika teknisk support, brukar säga. Men man kan aldrig gå ut på krogen med en förväntan att bli bjuden på dricka. Antingen har du en peng på fickan och väljer själv vad du vill göra med den, hyra eller krogen är inte någons sak att säga till dig vad som är prioritet även om logik kan peka på ett av alternativen som viktigare. ELLER så har du inga monetära medel tillgängliga och då håller du dig ta mig fan hemma! Du smyger inte runt som någon jävla urban Gollum ”Cans we get a beer, preeeeecious?”.

Regel 4: Var inte fisförnäm

Öl är gott, vilken sorts öl är sekundärt. Man kan tycka mer eller mindre bra om olika bira men ge fan i att gnälla. Jag tål inte Red Seal Ale, vidrigaste skiten jag druckit, så då ligger det mig ju i fatet att någon annan älskar den, så den försvinner snabbast möjligt från min närvaro och ner i krävan på någon som uppskattar den rinniga avföringen från vattenlevande däggdjur. Vad regeln vill ha sagt är att du kan dricka en Southwestern Running McGilly BrewCraft Bingelibång India Pale Ale tills du blir precis så onykter som du vill, men kommer det någon med en Norrlands Guld och vill skåla då klingar du glaset och ler. Samma med mycket i livet, sköt dig själv och skit i andra. Förutom när det kommer till Janssons Frestelse, jävla styggelse till maträtt.

Regel 5: Äg din skuld

Så, trots reglerna spydde du ner halva krogen, daskade vakten i ansiktet med ditt fortplantningsorgan och när du kom hem väckte du din bättre hälft och krävde att han/hon/den skulle gå ner i källaren och fixa McDonalds? Du har en intressant dag framför dig med vad jag föreställer mig är otrolig ågren ovanpå den baksmälla du utan tvekan lider av. För det första: Jäkla idiot, det där med vakten var väl onödigt? Och för det andra: Det hjälper inte att neka, kanske rättsligt men inte för dig själv. Så äg din skuld, inse att du kanske inte är riktigt normal och läs igenom reglerna en gång till så kanske du klarar dig bättre nästa gång.

Skål.

Skrivstuga 5 – Hämnden

Dagens övning är kort. Det vet jag för de skriver det i övningstexten. ”Se dig omkring och välj ut fem saker i din omgivning, skriv sedan en KORT text som innehåller alla fem sakerna.” Ja, ordet KORT är skrivet med stora, förbjudande bokstäver så vi verkligen ska förstå att vi inte ska knacka ut en novell eller roman såhär en söndagseftermiddag.

Vad som valdes ut: TV, katt, öl, snus, hatt.

Så utan större pompa och ståt ger jag er den KORTA texten Latzanalysen

Där på TV, en katt som valsar omkring oförstående medan människor upprepar ordet Latz. Det är reklam, naturligtvis, som om någon seriös filmskapare skulle göra något liknande om det inte var reklam. Det var vad jag tänkte när jag satt där med min öl och mitt snus, stirrandes med en sorts desperation på skärmen framför mig. Jag sökte kanske efter mening eller bara en förströelse min överambitiösa hjärna inte skulle analysera sönder, helt förgäves visade det sig. Jag vet inte om jag är klok, dum eller allmänt olycklig, men lik förbannat var det bara att ta sin hatt och gå till jobbet nästa dag.

Kanske inte den mest lyckade texten i universum men alla texter är viktiga att skriva, om än inte särskilt nödvändiga. Jag förstår den här övningen, du underlättar för din egen kreativitet genom att observera din omgivning. Du tar inspiration från vardagliga ting och människor vilket kan hjälpa dig över även den tuffaste av skrivkramper.

Eller så skriver du om en jävla kattmatsreklam.

Den döda linjen kryper närmare

Det är märkligt, missar man en deadline börjar hjärnan komma på anledningar till varför det är ok att missa en till. För mycket annat att göra, kör anhanget rill ridläger, måla bilder till rollspelsgruppen, kattskrället har röjskiva under sängen och tusen andra anledningar till att man inte behöver skriva till just den dagen.

Dock smyger sig, som skatteverket på egenföretagare, en sanning obönhörligt fram: Man behöver göra så lite så det är lika bra att göra.

Okej, det lilla du får ur dig kommer kanske inte vinna några priser eller ge dig några nya prenumeranter, men den dag du skriver för priser och prenumeranter istället för nöjet att skriva kan du lika gärna skita i hela övningen, för då har du glömt poängen.

Skrivstuga 4: Electric Boogaloo

Nödrim har ett dåligt rykte enligt mig. En kvarleva från tiden när skribenter, likt kockar, var tvungna att hålla sig till regler om vad som var okej eller inte. En regel skapad av människor som inte förstår att ljudet av en motorsåg också kan vara poesi, även om den är illa skött och hackar till vid sämsta möjliga tillfälle. Jag tror att varje yrke och hobby har sådana regler för annars skulle inte utövarna kunna titta ned på folk och säga ”Jag kan det, det kan inte ni.” och då skulle det inte vara lika kul. Föregående är ju sant när det kommer till sjukvårdare eller brandmän som exempel, men när det kommer till skapare så undrar man vilken sorglig människa som tar sig rätten att säga ”såhär ska det vara!”.

Allt detta är naturligtvis ett försök att ursäkta det sista nödrimmet i nästa skrivuppgift, att skriva en dikt på 5 minuter, men det gör det inte mindre sant.

Dikten Sur på en mening:

”Solen lös vacker röd

genom hans öron.”

En litterär travesti

ett etymologiskt haveri

att skriva på detta sätt är ett bedrägeri

lägg ner skönlitteraturen

börja med kemi

spräng bort halva Jorden

skapa dystopi

aldrig mer den meningen är min utopi

Nu är fem minuter förbi

43 ord är inte pin ki…v

Skrivstuga 3 – Återkomsten

Det är en märklig övning, att skriva något så kort man kan. Världens kortaste historia ”Det var en gång och den var sandad.” Lite skojfrisk men efter första gången man hört den fallerar den. Dagens övning, att skriva en skräckhistoria med bara tio ord faller enligt mig kort, skräck måste komma från läsaren. Obehaget måste byggas upp under lång tid innan blodet isar sig på rätt sätt.

Har man tio ord på sig blir det som ett litterärt ”jump scare”, kanske kommer någon bli rädd första gången, kanske kommer de känna någon obehagskänsla OM de tänker på konceptet. Men nästföljande gång kommer de ha sett scenen förr, reaktion uteblir, men det är iallafall gjort.

Skräckhistorien ”Återkomsten”

Han kom tillbaka. Världen dog. Vi lever kvar, vandrande döda.

Mycket nöje.

Om yxor, sand och grävlingar

När jag var liten hade jag en kompis som hette Jocke, Jocke visade sig senare vara ett riktigt praktarsle men just under den obestämda tiden ”när vi var små” hängde vi ihop. Vi lekte med transformers och Jocke deklarerade att hans decepticon bestämde över Optimus Prime för den råkade vara huvudet högre än gamle Optimus, något som vi både mätte noggrant med två olika måttband och som borde gett mig en indikation på att Jocke skulle visa sig vara ett arsle. Skulle en decepticon bestämma över autoboternas ledare? Jo, tjena.

Annat vi gjorde var att obemärkt låna en såg samt yxa och ge oss ut i den omkringliggande skogen för att ägna oss åt oproffessionell skogshyvling. Tror vi avverkade en tre fyra träd innan Jocke, det jävla arslet, fick kalla fötter och bestämde att vi skulle sluta.


Andra nöjen vi tog oss till var att besöka ett lokalt sandtag. Vad var då tjusningen med det? Sandgetingar för det första, vilka var nog så oförargerliga om vi höll oss på vår sida men lade till en krydda av fara till våra låtsaslekar.

Sen hade vi vårt personliga troll i berget. Den Gottrörska Skräcken alias Grävlingen-som-biter-tills-det-knakar.

Vi såg den aldrig. Jag vet inte ens om det fanns någon stackars grävling som blev störd av alla ungar som sprang i bygden men varenda barn i skolålder och nedåt var rörande överens att vid sandtaget bodde Grävlingen-som-biter-tills-det-knakar.

Det var vår egen ”bogeyman”. Det stackars djuret troddes kunna jaga dig genom hela skogen, ta sig in i hus och följa efter till dagis för att vänta på dig vid gungorna på rasten.

Fan, jag älskar den grävlingen men han tappade verkligen bollen några år senare när det kom till Jocke. Om någon förtjänar att bli biten tills det knakar, är det en mobbare

Skrivstuga 2 – 5,7,5 vågade livet

Jag avskyr Haiku.

Inte för att jag har något särskilt emot det japanska versmåttet eller för att jag inte tycker flera av dem är vackra. Jag avskyr dem för att jag är totalt värdelös på att räkna stavelser.

Så har det alltid vari, jag måste tänka efter vad som är ett verb och ett adjektiv om någon frågar mig men skriva en vettig(-isch) text är inga problem.

Lite som att köra bil, jag kör bra men be mig förklara allt man ska tänka på i trafiken så kan jag inte sätta ord på det utan att tänka efter.

”Hyss är inget man hittar på, di bare blir” som Emil sa.

Nå, till dagens övning som var just att skriva en förenklad haiku på svenska. Jag ska villigt erkänna att jag fick ta hjälp av en kamrat för att få till den, men ingen skam i det. När man skriver måste man alltid ha hjälp med korrekturläsning, feedback och med lite tur får man även glada tillrop.

Här är min titellösa haiku:

Sitter i baren

Här köper man sig lycka

Jag går tidigt hem.

Och jag antar att det kommer dröja ett tag innan man har möjligheten att gå tidigt hem från baren även under sommaren.

Om förlossning med vapenmakt

I Storbritannien har de en gammal tradition som jag tycker är helt uppåt väggarna. Den går ut på att vid hemmafödslar, som tydligen fortfarande är populärt på den lilla ön, så sitter barnmorskan och stickar barnets första mössa. Tanken är att det bekanta och monotona ljudet av stickorna som slår mot varandra har en lugnande effekt på föderskan. Britterna hävdar nu att den lugnande effekten är av så gynnsam karaktär att stickning borde ingå i grundutbildningen för barnmorskor.

Det är befängt!

Britterna hävdar på fullaste allvar att man ska placera vassa föremål inom räckhåll för en människa som är inne i vad som närmast kan likna en orkan av smärta, hormonflöde och med allra största säkerhet smärtlindring. När första Anhanget kom var Kvinnan fullt redo att mörda både barnmorska, sköterska och undertecknad. Som stödjande partner förordade jag att hon skulle döda oss med snällhet istället, hon bad mig hålla käften och dra till varmare breddgrader. Anhang 2 var lite mer samarbetsvillig och kaffet hann inte ens kallna innan hon dök upp i världen. Mordhot uteblev.

Men nu ser vi alltså en framtid där 90% av alla barn kommer växa upp faderlösa, där barnmorska blir ett mer riskfyllt jobb än att testa hajburar tillverkade av köttfärs och där stickindustrin gör maximala vinster. Jag är inte oroad då mina barn redan är här, ni herrar som tänkt skaffa barn gör bäst i att göra det fort innan den sömnadsbaserade lönnmördaren ni valt att skaffa barn med beväpnar sig.

Skrivstuga

Embla, Anna och Micke har skrivit en självhjälpsbok. Inte en sådan där man sätter ”mind goals” och blir ”ett med sitt inre barn” som tur är utan de satsade på något mer konkret.

De satsar på att få folk att skriva och det gör de genom att ge oss 365 övningar och följaktligen döpte det sin bok till Alla kan skriva – 365 övningar för dig som älskar och hatar att skriva.

Jag tänker ta mig an dessa utmaningar i min egen, högst privata skrivstuga och sedan dela det med er här varje onsdag i vad jag kallar, lite fantasifullt, Skrivstugeonsdag.

Men som en plot twist utmanar jag även vem som än läser denna text att själv utföra övningarna och antingen dela dem med oss andra eller behålla dem i din egen, högst privata skrivstuga. Det kan vara bra för er.

Boken är fylld med tips och knep för att förbättra ens skrivande, men jag kommer bara fokusera på övningarna.

För att inte vara tråkig och bara komma med boktips med lite visa förmaningar tar vi första övningen redan idag. Jag läser innantill:

Ibland vet man direkt hur man ska börja och ibland behövs det 50 starter innan det sitter. Dagens uppgift blir därför att skriva en första mening! du behöver inte tänka på hur texten skall fortsätta, bara hur det börjar.

Första meningen i en skräcknovell.

-(::)- i ett kärleksbrev.

-(::)- I ett söka jobb-mail.

Dåså, sagt och gjort.

Första meningen i skräcknovellen Hundälskarens trädgård.

Huset i skogen var inte märkvärdigt, inte heller den nedgångna trädgården, men alla var vi oroade över de avhuggna mopshuvuden som verkade dyka upp varje månad.

Saxat från ett ansökningsmejl till Kjelles Ved och Porr.

Jag tror att jag, med de kunskaper och erfarenheter jag besitter skulle vara en stor tillgång för ert företag.

En rad från ett intimt brev mellan Konstapel Fritjof och hans käresta Magda.

Jag hoppas, min kära vän, att detta brev finner dig lika glad som mina tankar om dig gör mig.

Det var ju inte så svårt, eller vad säger ni? Vi testar nästa övning nästa vecka, eller sök er hit på måndagar för mina vanliga, ack så insiktsfulla, texter.

Mer om boken från Leopard Förlag