Om tid finnes: Gör smörgås

Ännu en dag, ännu en frukost.

Sov dåligt och vaknar tio minuter sent av äldsta dottern som med förhatligt pigg stämma undrar efter frukost. Därefter rusar man upp för att med blodsmak i munnen väcka lillasyster, fixa frukost och kasta in storasyster i duschen.

Åren har gått och borta är de dagar man kunde lite mjukt peta över dem till Kvinnans bröst och låta dem sörpla bäst de ville medan man själv somnade om.

I tidens dimma har den förgåtts, de där lyckliga dagarna när man kunde peta åt dem en smörgås med smör som sedan blev ett sorts heldagsprojekt.

Morgon: Barnet äter smörgås och man själv dricker sitt kaffe, endast avbruten av lite joller och ett stort flin då de visade att de fortfarande höll i mackan.

Därefter lunch: Man hittar en halvt uppäten smörgås under lekfilten och går för att slänga den, varpå barnet känner att det är dags för en redlig skitning innan en lätt lunch intas.

Och middag: Man tvättar barnets händer och finner den halvätna smörgåsen på handfatskanten.

En mindre tidspressad stund, om än med sina små utmaningar.

Snabbspola tillbaka till idag. Duscha, välja outfit, kamma hår, dricka chai latte och äta fralla.

Just chai latten stör mig oerhört just på grund av att det är chai och just för att det är latte, som anhanget dessutom sörplar!

Men det går, jag och Kvinnan hjälps åt och tänker bara sporadiskt på att mörda varandra, barnen eller oss själva. Och bajsblöjorna var ju ganska vidriga kl 06:00 utan kaffe. Det är nog ett ganska bra liv ändå.

Men den där jävla chai latten….

Pannkakor, öl och att kissa offentligt

När hösten tränger sig på med sin vackra lövskrud och kalla andedräkt tänker jag, vissa kyliga morgnar, tillbaka på sommaren. Men då 2020 års sommar inte var särskilt fantastisk hoppar jag helst tillbaka 2019.

Vi skickade vår vana trogen vårt äldsta anhang till sin lilla fritidskult på ridskolan så i iallafall en vecka var hon helt nöjd med livet. Värre var det med vår minsta.

Då hon vid tillfället var väldigt hobbybefriad hade hon citat ”trååååååååkigt” slut citat. Så som varande fantastisk och tålmodig far tog jag då med henne till Skansen för några timmars förströelse. Skansenakvariet, med sina karatefajtandes leguaner och lata boa constrictor, var en given hit. Efter det lilla äventyret var jag noga med att undvika Galejan, de där nedgågna karusellerna ger mig stora skälvan, och förde in barnets uppmärksamhet på en minst lika rolig rulltrappa som, med lite apostlahästhjälp, tog oss till Bollnästorget. Jag lockade henne med pannkakor och själv tog jag mig en öl i sommarsolen. Avundsjukan i fäderna som gjort det taktiska misstaget att ta med sina fruar var påtaglig.

Faktiskt meningsutbyte Skansen, 2019:

”Ja, fan. Om man skulle ta sig en öl ändå?

”NEJ, vi ska ju gå och titta på stugorna nu!”

”Ja just ja…*suck*”

Jag och det minsta anhanget njöt i solen.

Vi fortsatte vår utflykt med sedvanliga älgar, uvar, sälar och björnar. Och sedan kom vi till visenterna, det är här historien egentligen börjar.

En dam som såg lite trött ut och själv skulle behövt en öl, men istället fått en Skansenuniform, stod och förklarade för en grupp barn att här var minsann mamma visent med sina två kalvar, som hade överlevt mot alla odds och därför var Skansen väldigt glada att de nu kunde vara ute och njuta av den fina sommaren.

Anhanget lyssnade storögt och, på barns vis, trängde sig fram ända till staketet för att försöka se så mycket som möjligt.

Precis när hon kommer fram börjar mamma visent kissa. Kissa på ett sätt som bara kreatur kan, anhangets ögon blir ännu större av denna veritabla fors av visentkiss.

Det är här i berättelsen som mamma visents ena avkomma går fram, pressar mulen mot sin mammas bakdel och börjar lapa i sig urin för fulla muggar. Anhanget tittar på detta, tittar på mig, på den trötta damen i Skansenuniform och sedan tillbaka på den kissdrickande visentkalven. Ögonstatus: på väg ut genom sina hålor.

Damen i Skansenuniform förklarar att det är naturligt och ett sätt för avkomman att lära känna sin mammas lukt.

Tänk om det vore samma för människor? Snacka om att ”amma offentligt”-debatten skulle hamna i lä.

Man sitter på ett barnvagnsfik, och plötsligt höjer en mamma kjolen och kissar på sitt barn. ”Vadå? Det är naturligt och ett sätt att knyta an!”

Jag är för offentlig amning, eller snarare bryr jag mig inte så mycket om en bebis nannar tutte vid bordet bredvid, men jag kan faktiskt se mig vara för inskränkning för vissa friheter om ovan skulle vara fallet…