Om tid finnes: Gör smörgås

Ännu en dag, ännu en frukost.

Sov dåligt och vaknar tio minuter sent av äldsta dottern som med förhatligt pigg stämma undrar efter frukost. Därefter rusar man upp för att med blodsmak i munnen väcka lillasyster, fixa frukost och kasta in storasyster i duschen.

Åren har gått och borta är de dagar man kunde lite mjukt peta över dem till Kvinnans bröst och låta dem sörpla bäst de ville medan man själv somnade om.

I tidens dimma har den förgåtts, de där lyckliga dagarna när man kunde peta åt dem en smörgås med smör som sedan blev ett sorts heldagsprojekt.

Morgon: Barnet äter smörgås och man själv dricker sitt kaffe, endast avbruten av lite joller och ett stort flin då de visade att de fortfarande höll i mackan.

Därefter lunch: Man hittar en halvt uppäten smörgås under lekfilten och går för att slänga den, varpå barnet känner att det är dags för en redlig skitning innan en lätt lunch intas.

Och middag: Man tvättar barnets händer och finner den halvätna smörgåsen på handfatskanten.

En mindre tidspressad stund, om än med sina små utmaningar.

Snabbspola tillbaka till idag. Duscha, välja outfit, kamma hår, dricka chai latte och äta fralla.

Just chai latten stör mig oerhört just på grund av att det är chai och just för att det är latte, som anhanget dessutom sörplar!

Men det går, jag och Kvinnan hjälps åt och tänker bara sporadiskt på att mörda varandra, barnen eller oss själva. Och bajsblöjorna var ju ganska vidriga kl 06:00 utan kaffe. Det är nog ett ganska bra liv ändå.

Men den där jävla chai latten….

Frukost med Anhanget

”Pågenlimpa! Rostad! Nej, varm med ost! Nej, med en 3/4 skiva ost samt skinka influgen från Sovjet!”

”Sovjet finns inte längre..”

”Då vill vi inte ha frukost!”

Anhanget är mer specifika med sin diet än en diva i Hollywood. Inte så att de tvunget måste äta nyttigt eller vegetariskt, de äter vad fan som helst men upplägget måste vara exakt rätt annars är en maträtt de skulle älska likställt med att äta gift.

Det är något bara barn förstår, dock kommer jag inte ihåg, förutom abnorm aversion mot potatis som inte var i pommes frites form eller från en precis geografisk punkt i Värmland, om jag hade dylika psykoser som ung. Antagligen inte. Jag som var ett så snällt barn, fråga min mor…

Medan jag skriver detta får jag skäll, hör och häpna, över att ha väckt den ena ungen före den andra. Visst, kanske lite orättvist men vad som kommer till mitt försvar är att den ena vaknar så snart jag sätter en fot utanför min säng. Den andra skulle sova sig igenom ett världskrig och ändå klaga på att vi väcker henne för tidigt.

Men nu är båda vakna, jag undrar hur de kommer reagera när de får veta att jag sket i att köpa pågenlimpa igår?