Jag avskyr Haiku.
Inte för att jag har något särskilt emot det japanska versmåttet eller för att jag inte tycker flera av dem är vackra. Jag avskyr dem för att jag är totalt värdelös på att räkna stavelser.
Så har det alltid vari, jag måste tänka efter vad som är ett verb och ett adjektiv om någon frågar mig men skriva en vettig(-isch) text är inga problem.
Lite som att köra bil, jag kör bra men be mig förklara allt man ska tänka på i trafiken så kan jag inte sätta ord på det utan att tänka efter.
”Hyss är inget man hittar på, di bare blir” som Emil sa.
Nå, till dagens övning som var just att skriva en förenklad haiku på svenska. Jag ska villigt erkänna att jag fick ta hjälp av en kamrat för att få till den, men ingen skam i det. När man skriver måste man alltid ha hjälp med korrekturläsning, feedback och med lite tur får man även glada tillrop.
Här är min titellösa haiku:
Sitter i baren
Här köper man sig lycka
Jag går tidigt hem.
Och jag antar att det kommer dröja ett tag innan man har möjligheten att gå tidigt hem från baren även under sommaren.
