Två ord och en förkortning

Det är jag igen. På tal om kanelbullens dag observerade jag något under gårdagen i samband med införskaffandet av kanelkryddat sötbröd.

Denna lilla skylt

Mer specifikt denna improviserade ändring.

Det är ju en fantastisk liten historia vi ser skriven i två ord och en förkortning! Kan ni inte se en stackars serviceanställd som med trött och tröstlös hand krafsar ner ändringen på skylten efter det tvåhundratrettionde skämtet om ”Förpackning? Gäller det hela korgen då? Hö hö!”

Alternativt hur både butikschefen och en anställd härsket hackar in PER BULLE och stoiskt håller sig från att lägga till tretton utropstecken sedan en kund med allt för liten hjärnkapacitet bråkat i en halvtimme om att ”det faktiskt STÅR per förpackning, och då gäller det väl HELA korgen?”

Med två ord och en förkortning kan många och långa berättelser skapas om man tänker för mycket på saker och ting, och lättare blir det om man har tillgång till en grafolog. Det har jag inte för av de två jag känner till är en död sedan 1956 och den andra är Hans Scheike (som också är död men vi kan inte hänga upp oss på detaljer).

Gideon Reik 1: Spindlar och en flykt

Fallen London och alla dess platser och mystiska varelser är skapade av Alexis Kennedy och ägs av Failbetter Games. Det är deras värld, Gideon Reik bara lever där, än så länge.


Det var inte här jag tänkte mig att hamna, när den odöde baronen bad mig ordna hans begravning, upphängd i ett nät, omgiven av sorgespindlar som väntar på min medvetslöshet så de kan lägga ägg i mina ögon.

Ni kanske undrar vem jag är? Gideon Reik, till er tjänst. Författare och nykomling till Fallna London. Vad jag gjorde innan jag anlände till den största staden i det Undre?

Er gissning är så god som min. Det första jag minns är kedjor runt mina händer och den dystra, om än spektakulära, utsikten från New Newgatefängelset. Det andra är min fångvaktare, han (hon? Den? Jag är ärligt talat inte säker på att det var en människa) var inte ovänlig men höll inte av mig tillräckligt för att låsa upp min cell.

Jag kopplade på min inte oansenliga charm, vilket efter några veckor gjorde att jag förärades med en gaffel att äta mina måltider med. Obetydligt framsteg kanske ni, kära läsare, tycker och för någon annan kanske det hade varit så.

För mig, som har en stor förkärlek till frihet och avsaknaden av bojor, var den min väg till friheten. Under tre dagar attackerade jag murbruket runt gallerfönstret på ett, jag får erkänna, maniskt sätt. Och så, den förlösande känslan när gaffeln gick sönder, gallret ramlade ur sitt fäste och den nu mycket ilskne fångvaktarens vredgade skri när jag samlade det lilla mod jag hade för att kasta mig ner i den mörka zjön under den enorma stalaktiten som utgör New Newgate.

Zjön var kall och och nedslaget hade gjort mig vimmelkantig, men jag simmade med en viljestyrka jag inte trodde jag hade mot Londons lampor med en tyst bön till Salt att jag inte skulle stöta på ett särskilt järvt exemplar av de Drunknade. Salt hör bön eller dårar har tur, men jag nådde en kaj och kravlade mig upp. Zjömän och andra besökare till hamnen såg på mig i mina fångkläder och kedjor, men ingen gjorde några försök att hejda mig. Jag var inte det konstigaste de sett ens den senaste timmen.

Jag höll mig till skuggorna, en lätt men dumdristig strategi i det Undre. Jag lyckades få av mig mina bojor och lyckades sälja både dem och mina fångkläder till en gatuhandlare. Jag behöll min mask, dels som ett minne från tiden i fängelset, dels för att möjligheten att dölja sitt ansikte är värd mycket häromkring. Dölja saker var min fokus just nu och i Spitelfields, eller kort och gott Spite, gick det mycket bra att på kort tid plocka ihop det nödvändigaste från obevakade bakgårdar och öppna fönster.

Klädd på ett inte anskrämligt sätt drev jag runt på gatorna för att planera mitt nästa drag, hur skulle jag hålla mig vid liv?

Sorgespindlarna rör sig, jag känner deras mindre exemplar krypa runt på mig. Kan detta vara slutet?

Skrivstuga 6 -Reboot

Jag tyckte inte om nummer 6.

Övning nummer 6 var ett hatbrev. Skriv ett brev till någon eller något du hatar, och när du är klar så bränner du det.

Så det gjorde jag, men som barn av teknikåldern höll jag mig från att sätta fyr på hela datorn och nöjde mig med att läsa igenom det och klicka på ”delete”.

Att skriva sina känslor och sedan ”bränna” dem är en konstig övning. En vanlig övning i diverse ”bli bättre på att skriva”-kurser, men vad gör det egentligen? Ger oss tillfällig katarsis? Man skulle kunna se över sina åsikter och kanske komma till någon insikt om sina känslor, om man då inte tryckt på ”delete” innan.

Det är just det där med att förstöra något man skrivit, även om det är högst personligt och man inte vill att någon ska läsa det borde man själv behålla texten, ta fram den efter några månader och se om man är samma person som skrev brevet.

Men vad vet jag, man ska nog inte lyssna för mycket på en man som skrev ett långt hatbrev till plättar.

Skrivstuga 5 – Hämnden

Dagens övning är kort. Det vet jag för de skriver det i övningstexten. ”Se dig omkring och välj ut fem saker i din omgivning, skriv sedan en KORT text som innehåller alla fem sakerna.” Ja, ordet KORT är skrivet med stora, förbjudande bokstäver så vi verkligen ska förstå att vi inte ska knacka ut en novell eller roman såhär en söndagseftermiddag.

Vad som valdes ut: TV, katt, öl, snus, hatt.

Så utan större pompa och ståt ger jag er den KORTA texten Latzanalysen

Där på TV, en katt som valsar omkring oförstående medan människor upprepar ordet Latz. Det är reklam, naturligtvis, som om någon seriös filmskapare skulle göra något liknande om det inte var reklam. Det var vad jag tänkte när jag satt där med min öl och mitt snus, stirrandes med en sorts desperation på skärmen framför mig. Jag sökte kanske efter mening eller bara en förströelse min överambitiösa hjärna inte skulle analysera sönder, helt förgäves visade det sig. Jag vet inte om jag är klok, dum eller allmänt olycklig, men lik förbannat var det bara att ta sin hatt och gå till jobbet nästa dag.

Kanske inte den mest lyckade texten i universum men alla texter är viktiga att skriva, om än inte särskilt nödvändiga. Jag förstår den här övningen, du underlättar för din egen kreativitet genom att observera din omgivning. Du tar inspiration från vardagliga ting och människor vilket kan hjälpa dig över även den tuffaste av skrivkramper.

Eller så skriver du om en jävla kattmatsreklam.

Skrivstuga 3 – Återkomsten

Det är en märklig övning, att skriva något så kort man kan. Världens kortaste historia ”Det var en gång och den var sandad.” Lite skojfrisk men efter första gången man hört den fallerar den. Dagens övning, att skriva en skräckhistoria med bara tio ord faller enligt mig kort, skräck måste komma från läsaren. Obehaget måste byggas upp under lång tid innan blodet isar sig på rätt sätt.

Har man tio ord på sig blir det som ett litterärt ”jump scare”, kanske kommer någon bli rädd första gången, kanske kommer de känna någon obehagskänsla OM de tänker på konceptet. Men nästföljande gång kommer de ha sett scenen förr, reaktion uteblir, men det är iallafall gjort.

Skräckhistorien ”Återkomsten”

Han kom tillbaka. Världen dog. Vi lever kvar, vandrande döda.

Mycket nöje.

Skrivstuga 2 – 5,7,5 vågade livet

Jag avskyr Haiku.

Inte för att jag har något särskilt emot det japanska versmåttet eller för att jag inte tycker flera av dem är vackra. Jag avskyr dem för att jag är totalt värdelös på att räkna stavelser.

Så har det alltid vari, jag måste tänka efter vad som är ett verb och ett adjektiv om någon frågar mig men skriva en vettig(-isch) text är inga problem.

Lite som att köra bil, jag kör bra men be mig förklara allt man ska tänka på i trafiken så kan jag inte sätta ord på det utan att tänka efter.

”Hyss är inget man hittar på, di bare blir” som Emil sa.

Nå, till dagens övning som var just att skriva en förenklad haiku på svenska. Jag ska villigt erkänna att jag fick ta hjälp av en kamrat för att få till den, men ingen skam i det. När man skriver måste man alltid ha hjälp med korrekturläsning, feedback och med lite tur får man även glada tillrop.

Här är min titellösa haiku:

Sitter i baren

Här köper man sig lycka

Jag går tidigt hem.

Och jag antar att det kommer dröja ett tag innan man har möjligheten att gå tidigt hem från baren även under sommaren.

Skrivstuga

Embla, Anna och Micke har skrivit en självhjälpsbok. Inte en sådan där man sätter ”mind goals” och blir ”ett med sitt inre barn” som tur är utan de satsade på något mer konkret.

De satsar på att få folk att skriva och det gör de genom att ge oss 365 övningar och följaktligen döpte det sin bok till Alla kan skriva – 365 övningar för dig som älskar och hatar att skriva.

Jag tänker ta mig an dessa utmaningar i min egen, högst privata skrivstuga och sedan dela det med er här varje onsdag i vad jag kallar, lite fantasifullt, Skrivstugeonsdag.

Men som en plot twist utmanar jag även vem som än läser denna text att själv utföra övningarna och antingen dela dem med oss andra eller behålla dem i din egen, högst privata skrivstuga. Det kan vara bra för er.

Boken är fylld med tips och knep för att förbättra ens skrivande, men jag kommer bara fokusera på övningarna.

För att inte vara tråkig och bara komma med boktips med lite visa förmaningar tar vi första övningen redan idag. Jag läser innantill:

Ibland vet man direkt hur man ska börja och ibland behövs det 50 starter innan det sitter. Dagens uppgift blir därför att skriva en första mening! du behöver inte tänka på hur texten skall fortsätta, bara hur det börjar.

Första meningen i en skräcknovell.

-(::)- i ett kärleksbrev.

-(::)- I ett söka jobb-mail.

Dåså, sagt och gjort.

Första meningen i skräcknovellen Hundälskarens trädgård.

Huset i skogen var inte märkvärdigt, inte heller den nedgångna trädgården, men alla var vi oroade över de avhuggna mopshuvuden som verkade dyka upp varje månad.

Saxat från ett ansökningsmejl till Kjelles Ved och Porr.

Jag tror att jag, med de kunskaper och erfarenheter jag besitter skulle vara en stor tillgång för ert företag.

En rad från ett intimt brev mellan Konstapel Fritjof och hans käresta Magda.

Jag hoppas, min kära vän, att detta brev finner dig lika glad som mina tankar om dig gör mig.

Det var ju inte så svårt, eller vad säger ni? Vi testar nästa övning nästa vecka, eller sök er hit på måndagar för mina vanliga, ack så insiktsfulla, texter.

Mer om boken från Leopard Förlag