Jululven vaknar

Jag är en konstnär. Märk väl att jag inte skrev bra konstnär men jag kladdar lite med färg och form på hyfsat vanlig basis. Testar lite olika medium men kommer ofta tillbaka till måleriet.

Kvinnan å sin sida är inte så mycket för att skapa om det inte är för barnens skull. Hon är en virtious med flirtkulor och toarullar.

Men visar man upp en lerfigur föreställande Nyarlathotep, det krälande kaos och mörke faraon, höjer hon ett ögonbryn och undrar ”Så du har inte gjort någonting idag?”

I juletider händer dock något med henne. Som en varulv som ser månen gå upp och börjar hungra efter byte ser Kvinnan julskyltningen i butikerna och begäret efter glitter och röda band. Sedan börjar förvandlingen.

Man märker först att det börjar bli svårt att hitta förvaringsplatser i hemmet. Varje skåp upptas av gör-det-själv-kit med glada tomtar eller snögubbar på framsidan, på alla tillgängliga ytor ligger papper, band och bomull. Det är dags för julpyssel, och alla ska med.

Anhanget älskar det, jag är ambivalent. Mest gör jag uppror mot de traditionella bilderna av jul och motarbetar dessa genom att smycka granen med en Spawn-figur, sätter tomtemössor på dödskallar och målar den Gula Kungens märke i glitter på en julkula.

Det uppskattas inte.

Traditionellt och skitlika ska det vara. Så där jag smyckade julkulor med lovecraftianska skapelser tog Kvinnan en approach som perfekt skulle smält in om den blixtrade förbi i Kalle Ankas Jul.

En vackert målad julkula med stjärnor och kalligrafilikt ”Merry Christmas” skrivet med kärleksfull hand. Jag blev oerhört imponerad och julefriden rådde. Tills Kvinnan tyckte att något saknades. Jag vidhöll att kulan var perfekt, men hon envisades. Det saknades ju ett ”R”!

Kvinnan blev upprörd. Merry Chistmas, vad fan är det?

Och det är nu, om hon vore konstnär året om, som det skulle vara henne till gagn. För varje konstnär vet att det aldrig blir som man tänkt eller ens som man ville och det är okej.

För alltid har man skapat något, och så länge det är vackert för dig räcker det gott.

Vilket är tur, för min skulptur av Nyarlathotep blev skitful.