Koncept: Knepigt i Kneippbyn

Okej Svensk Filmindustri, Nordisk Film och alla andra lidande filmskapare. Här bjuder jag på en pitch för att dra igång inspirationen. Vi går inte bananas såhär i pandemitider, utan håller oss till inhemska produktionsplatser.

Knepigt i Kneippbyn

Maria-Lena är uppväxt i Norrland men har just, vid 21 års ålder, uppfyllt sin dröm att flytta till Stockholm för att spela teater på Dramaten. Eller nästan, Dramaten vill inte ta emot henne. Hon måste få mer erfarenhet, tycker de. Men det börjar gå mot sommar och erbjudanden för skådespelare är små. Då hittar Maria-Lena en annons om att spela Pippi under hela sommaren på Kneippbyns Resort på Gotland(För svensk film fucking älskar att filma på Gotland) .

Sagt och gjort, hon reser till Gotland. Hon hittar ett boende men har det ändå svårt. Hon är för mycket stockholmare för gotlandsborna men även för mycket lantis för de stockholmare som rest till ön under sommaren. En social paria.

Hon kämpar på och blir så småningom vän med Idiah, en jämnårig afghansk kvinna som även hon har skådespelardrömmar. De går på auditionen för Pippi tillsammans, men Kurt, som håller i skådespelarrekryteringen, är inte särskild glad i att en lantis och en invandrare läser för rollerna, utan vill hellre att hans systerdotter, Margareta, blir årets Pippi.

Mycket strul följer (Nog för att fylla kanske två 50-minutersavsnitt) men i slutändan går rollen som Pippi till Margareta, Maria-Lena blir tilldelad med rollen som Annika av en missnöjd Kurt, medan Idiah får spela pirat.

Men allt är inte nattsvart! Maria-Lena lär känna Roger, som spelar Tommy, och de två inleder en romans. Något som inte sitter väl med Margareta, som själv haft ögonen på Roger.

Sommaren går, Maria och Rogers romans blomstrar men tyvärr går Kneippbyns finanser inte så bra. Detta leder Kurt att låna pengar av ett danskt brottsyndikat(Sätter upp för säsong två!) med Villa Villekulla som säkerhet!

Så en morgon hittas Margareta mördad (Gärna efter att hon avslöjat något om sig själv som får tittarna att sympatisera med henne) på Villa Villekullas vind. Hon har blivit strypt med en Herr Nilsson docka och fått öronen avskurna. En blodig kniv och syntetisk appäls påträffas i Maria-Lenas skåp och hon blir arresterad, misstänkt för mord. Och där slutar säsongen.

Säsong två kan bjuda på att Maria-Lena med hjälp av Idiah försöker rentvå sitt namn alternativt flyr undan rättvisan, kanske med hjälp av det danska brottsyndikatet?

Och just där är pitchen slut. Men jag tycker den har allt.

Gotland, så producenten samtidigt kan bo i sitt sommarhus, för någon jävla anledning måste det finnas att svensk tv och film är så jävla kåta på att filma på Gotland. Män kan hata den kvinnliga huvudaraktären, kvinnor kan hata männen som hatar. Lantisarna kan hata stockholmarna och vice versa, Sverigedemokraterna kan hata invandrarkaraktären och resterande partier kan hata sverigedemokrater.

Gutarna kommer säkerligen avsky allt ihop. Det blir en hit!

För så är det väl? Man behöver inte göra något sådär överdrivet bra gör att tjäna pengar idag, det räcker att man skapar något tillräckligt många hatar tillräckligt mycket för att bråka om, gratisreklam. Och folk bara måste titta för att se vad folk blir så upprörda över, men hittar istället bara en helt ok kriminaldramakomedi.

Varsågoda.

Skrivstuga 5 – Hämnden

Dagens övning är kort. Det vet jag för de skriver det i övningstexten. ”Se dig omkring och välj ut fem saker i din omgivning, skriv sedan en KORT text som innehåller alla fem sakerna.” Ja, ordet KORT är skrivet med stora, förbjudande bokstäver så vi verkligen ska förstå att vi inte ska knacka ut en novell eller roman såhär en söndagseftermiddag.

Vad som valdes ut: TV, katt, öl, snus, hatt.

Så utan större pompa och ståt ger jag er den KORTA texten Latzanalysen

Där på TV, en katt som valsar omkring oförstående medan människor upprepar ordet Latz. Det är reklam, naturligtvis, som om någon seriös filmskapare skulle göra något liknande om det inte var reklam. Det var vad jag tänkte när jag satt där med min öl och mitt snus, stirrandes med en sorts desperation på skärmen framför mig. Jag sökte kanske efter mening eller bara en förströelse min överambitiösa hjärna inte skulle analysera sönder, helt förgäves visade det sig. Jag vet inte om jag är klok, dum eller allmänt olycklig, men lik förbannat var det bara att ta sin hatt och gå till jobbet nästa dag.

Kanske inte den mest lyckade texten i universum men alla texter är viktiga att skriva, om än inte särskilt nödvändiga. Jag förstår den här övningen, du underlättar för din egen kreativitet genom att observera din omgivning. Du tar inspiration från vardagliga ting och människor vilket kan hjälpa dig över även den tuffaste av skrivkramper.

Eller så skriver du om en jävla kattmatsreklam.