Möblernas Barbarossa

Tänd era cigaretter, huka er vid ett bord under en ensam glödlampa i ett dunkelt,rökigt rum. För nu ska vi tala allvar. Nu ska vi snacka IKEA.

IKEA har varit hett debatterat i det Kjellbergska hemmet enda sedan jag och Kvinnan flyttade ihop. Inte dess vara eller icke vara, för där är vi ganska överens att det är praktiska och inte överdrivet fula grejer till ett hyfsat pris.

Nej, vår debatt ligger i HUR man går till väga för att handla på IKEA.

Kvinnan vill gärna göra en dag av det, ta med barnen, leta inspiration, käka på restaurangen, göra impulsköp baserat på den tidigare inspirationen. Avsluta med en 5-kronorskörv.

Jag själv är plågsamt medveten att ska du på IKEA planerar du det som en militäroperation.

  • Vårt mål finns på Hylla 19 Fack 22
  • Lättast ingångstaktik: Via Kök och Badrum
  • Prickskyttar täcker Anhanget för bedövningapilar om de ens sneglar på det jävla bollhavet
  • Paketvagn vid punkt R, ingen barnskjuts
  • 19, sekunder till kassan
  • Undvik fyndhörnan
  • Avsluta med 5-kronorskörv

Man går inte bara förbi 5-kronorskörven.

Kvinnan tycker jag är dum i huvudet. Kvinnan tycker jag borde slappna av mer.

Men det var inte jag som kom hem med fel skrivbord. Det är dock jag som skall till IKEA efter praktiken idag.

Så osäkra puffrorna, vi ska på en Leave and Retrieve Operation!

Vad jag önskar att jag vore en lagom dum, lagom fräck sköldpadda

Ja ibland är det något dylikt som måste till. När Kvinnan för trehundraelfte gången vägrar ta soporna med sig eller när du blir döfull på ett bröllop för att Frugan vill ha några jäkla ginglas med sig hem.

Vad skönt det då skulle vara att vara en sköldpadda.

När du går upp så pass dödstidigt att du börjar ifrågasätta om du lever eller om du är på en plats inte ens Alighieri skulle vilja besöka på sin odyssé i underjorden. Virgil knackar honom på axeln, pekar på mitt sovrum och bara ”No good neighborhood, very bad. We go!”.

Vad skönt det då skulle vara att vara sköldpadda, allra helst med tillgång till en häst.

När ena dottern börjar snörvla och hela vardagslogistiken fallerar. Vem ska vabba? Hur jämnställda vill vi vara? Hur jämnställda har vi råd att vara? Kan du vabba? Nä, kan du? Ingen har tid, men det är bara att göra. Alla förlorar.

DÅ skulle det vara förbannat skönt att vara sköldpadda, allra helst med tillgång till en häst. Som heter Clancey, just namnet är väldigt viktigt.

När man får reda på att världens största häst, Big Jake, är helt menlös för dina planer (och så heter han inte Clancey) för att även om han är över 2 meter i mankhöjd och väger som en amerikansk skattesmitare (1,2 ton) så är vi inte kompatibla för ändamålet.

Då skulle man vara jätteglad om man vor en sköldpadda, allra helst med tillgång till häst. Som heter Clancey, just namnet är väldigt viktigt.

För OM jag vore en sköldpadda MED tillgång till en häst som heter Clancey, då skulle jag banne mig också begrava huvudet så långt in i hans näshål jag kunde och glömma den här världen en stund. Det är bara logiskt.

Roslagsarkivet: Vingummimannen

Även under semestertider har jag blivit våldsamt tillsagd att lite inlägg måste upp. Men då jag är våldsamt lat väljer jag att denna vecka göra en throwback thursday men kryddar det på det spännande sättet att jag lägger upp den på en onsdag. Jag vet, håll i er.

Detta är alltså ett alster från april 2018 som jag tidigare lagt upp på Roslagspress och då löd titeln

Men för helvete, Joachim!

Joachim, hur hamnade vi här? När jag först läste om din vrede var jag tvungen att titta på publiceringsdatumet för att se att det inte var ett aprilskämt.


Man kan argumentera att det inte är ditt fel, utan Expressen som först valde att släppa ut din ilska mot godis i etern. Men samtidigt så är det du, Joachim, som drog igång det genom att bli förbannad på vingummin. Vingummin!

Du är 40 år och har alltså överlevt både chockladciggaretter och lakritspipor, vad hände dig som fick dig att hamna i chock över ord på ett smågodis? Godis som associeras med alkohol, vad fan tänkte du med? INGEN har någonsin associerat Vingummin med sprit förutom Charles Maynards far, skaparen av godiset lugnade då sin pappa med att det innehöll inte ett endaste spår utav alkhol. Detta köpte en metodist och en absolutist. Men inte du! För blotta ordens närvaro kunde ha gjort att saken kunde sluta olyckligt, pga att din 4-åring lärt sig bokstavera. Hur olyckligt då? Att du skulle fått ta fem minuter och förklarat vad Cognac är? Hade hans barndom slagits i bitar då? Hade han blivit alkoholist?

Jag tror du är en intelligent man så självfallet tror du inte på så dumma scenarion, vilket får mig att tro att du är en sådan självrättfärdig, lat människa som anser att världen skall rätta sig efter dina ideér om hur allt se ut?

Men så kan det väl inte vara? Kan det vara så att du är en tråkig människa, Joachim? Att du är en av de där med ”sand i fittan”-mentalitet som måste hitta fel i världen för att må bra? Hur små och meningslösa de än är? Tittar på er som tog bort Nogger och ni vet varför.

Men men, alla har sin åsikt naturligvis, och hade det slutat med att lille Thor inte fått sina vingummin och istället kalasat på sockervulvor och sura fallosymboler (Jodå, folk har varit på plockgodisets moral förr) så hade det inte varit så mycket med det här.

Men då kommer nästa länk i skuldkedjan, Tony Carlsson, vd på Pekås som efter skäll av Joachim GÅR MED PÅ ATT PLOCKA BORT GODISET?! Är karln från vettet?

”Jag förstår inte hur det kunnat uppstå överhuvudtaget. Det borde ha upptäckts från vår inköpsavdelning tidigare och framförallt av butikspersonalen.”

Detta är ett direkt citat från den länkade artikeln. Inköpsavdelningen? Personalen? Nej herr Carlsson! Ingen borde ha upptäckt det för mycket riktigt brydde sig ingen om det!
Korrekt respons borde varit;

”Jaha, det var underligt, vi ska titta på saken. Glad Påsk, Joachim.” och sedan låtit saken bero.

Jag börjar undra om inte det hela är ett pr-trick från Pekås sida, isåfall hatten av, well played.

Men om det nu inte är det vill jag lämpa in den i samma bunt som Livs Mardröm för några veckor sedan, där Liv Södermark grät ut i, japp ni gissade rätt, Expressen. Var vad Livs mardröm då? Jo hon hade fått kyckling istället för vegetariskt på Max. Inte lika galet som Joachims VREDE över smågodis, men samtidigt kan man undra över nyhetsvärdet. Spy upp kycklingen och gå vidare med ditt liv?

Om vi, om några veckor, får ytterligare en sådan här artikel från Expressen (och jag kan för några hundringar bli mäkta förbannad över äggens form på ICA då de går emot min fasta tro att ägg är platta) så kan vi väl en gång för alla komma överens om att Expressen kan ge sig själv en överkryssad geting och lägga ner?

Joachim och Liv, allt väl till er och de era, men lämna oss för i helvete ifred och gå vidare med era liv.

Vi syns.

/Kjellberg

Och tillbaka i nutid medger jag att jag kanske överreagerade, men dylik dumhet får mig att se rött. Även nu när jag läste texten igen för referens kokade mitt blod över denne mans totala enfald. Men det finns annat att bli förbannad för kan jag tro.

En fluga i min köttbuljong

Jag gillar mat. Det är bara att se på mig för att begripa den detaljen. Korpulensen är så påtaglig att man ögnar mig misstänksamt om jag går utan Kvinnan med anhang på byn, förvissade om att de har slutat sina dagar i min kalaskula. Vilhelm Erövrarens lik, vad som nu finns kvar av det, blickar från forntiden på mig och utstöter ”Mais perdre du poids pour baiser!”

Så min kärlek till mat är väldokumenterad, det är det jag vill komma fram till. Men jag FÖRSTÅR inte matlagning. Jag kan förvisso slänga ihop en lammstek som får goda betyg i hushållet och med pistol mot huvudet är det möjligt för mig att trolla fram en hyfsad crème brûlee. Stekar och efterrätter i all ära, väldigt gott och uppskattat. Men sen stöter man på consommé.

Consommé är en rätt som är känd för att vara mycket svår att tillaga. Det ska en skicklig kock till att langa fram lite consommé till förrätt. Försök dig inte ens på consommé om du inte är Jamie Olivers och Gordon Ramseys kärleksbarn. Consommé är en sådan rätt som är så strulig att du fattar inte ens.

Consommé är köttbuljong.

Allvarligt.

Svårigheten ligger, har jag fått veta, i att få till den spegelklara ytan samt att den ska smaka köttbuljong. Det är, enligt boken Modernist Cuisine: The Art and Science of Cooking, ett allvarligt företag och en historisk metod att visa kockens teknik och skicklighet.

Så det är ett svårt recept för att det skall vara ett svårt recept. Ett slagträ för det gamla gardet att slå ungtupparna i huvudet med när de blir för styva i korken.  Jag känner en viss avsky inför sådana tilltag.

”Ja du är mycket skicklig på det du gör, men kan du göra det här?”

Det är som när man städade hela huset för att göra mor glad, men man orkade inte städa köket. Mor kommer hem och undrar varför man inte städade köket. Inte ett ord om de andra 7 rummen, plus toaletter.

Man ska krediteras för det man gör bra, inte få påhittade utmaningar för att bevisa att man är bra. En målare som målar vackra tavlor med en viss teknik ska inte behöva bevisa sin skicklighet i en helt annan teknik innan man faktiskt erkänner att tavlorna är vackra. Författare, skådespelare, skulptörer et al ska bedömas på det de själva drömt upp. Det gamla gardet får även de skapa efter sina sinnens egen kanon men när de vill kontrollera efterkommande skapares kreationer blir det byråkrati av allt.

Inom kampsport, journalism och banne mig i flygbranschen går den här vämjeliga åsikten igen. ”De nya ska göra rätt för sig, annars får de inte vara med.” Det nya gardet ska bevisa sig värdiga i den gamla generationens ögon. Med ett test den gamla generationen väljer, naturligtvis. Skriv om ett visst subjekt. Måla det här på det här viset. Våga inte ligga i soffan när du har rast.

Koka lite jävla köttbuljong med äggvita.

En sista tanke på samma linje. Sockerkaka. Men vad fan? Smeten så god att den kan ätas med sked, men nej. In i ugnen och kvar får man någon sorts torr kaka. Även om den är så saftig den kan bli smakar den torr kaka. Idioti.