”Man ska städa undan julen innan tjugondag knut” säger de som vet. Vettigt med ett satt slutdatum kan jag tycka, även om jag också kan tycka att allt utom julmatsrester kan försvinna ur min åsyn den 26e december. För när julen är över förvandlas glittret som hängts upp från glada dekorationer till skräp. Alla tomtarna går från att vara en mysfaktor till att vara i vägen. Granen var en glädjande syn, nu barrar den på mattan.
Jag skriver detta i skenet från vår julgran, bredvid en porslinstomte, stirrandes på ett par grönröda girlanger. För Kvinnan delar inte min åsikt, utan är en del av ”varar än till påska”-falangen av psykopatiska julfirare. Det är för övrigt samma människor som dricker julmust i oktober.
”Det är väl inte så bråttom”, ”det är ju så vackert”, ”när snön försvinner är julen slut”.
När snön försvinner. I det här jävla landet betyder det att vi ska ha våra jävla dekorationer uppe lagom till midsommar, och även då är det osäkert om snön är borta!
Kvinnan menar att det inte är så farligt, många har dekorationerna uppe länge. Jag ber henne nämna en hon känner som inte tar ned skräpet innan tjugondag knut. Då vill hon plötsligt koncentrera sig på programmet vi tittar på.
Efter några misslyckade försök att få svar låter jag mina axlar sjunka och säger att jag kan plocka undan det själv. Då sker en viss förändring i Kvinnans beteende.
Ögonen lyser upp och jag får detaljerade direktiv om hur allt ska ligga och i vilken låda. Och vad som ska göras med halloweendekorationerna som redan ligger i lådan.
Så mycket för mysfaktor. Så mycket för ”julens magi”. Bara hon själv slipper plocka kan julprylarna försvinna lite när som.
Nästa år ska jag fanimig vägra ta ned något pynt över huvud taget. Det kommer vara rena rama crossovern! Den 31 december ska kycklingar stå bredvid skelett som sodomerar tomtar! Spöken ska dingla i en gran omgiven av skrattande harar! Allt omgivet av hundra miljoner hjärtan som jag hängt upp till alla hjärtans dag! Och när Kvinnan kämpar och svär för att öppna ytterdörrren för att det står ett diorama innehållande tomten, påskharen och en jäkla pyssling som mördar Rudolf i en självmordspakt i vägen ska jag sitta i soffan, smuttandes på varm chocklad med marsipanägg i, och med ljuva toner påminna henne.
”Det är en sådan mysfaktor med pynt, en riktigt magisk känsla, eller hur älskling?”
Jag kanske inte överlever det, men fan vad tillfredställande det kommer vara.
